Interkulturella funderingar
Nu har jag börjat skicka ut förfrågningar till montessoriförskolor i Italien.
Jag skriver på engelska och översätter med hjälp av google translate till italienska. Jag tänker att det gärna får vara tydligt att jag inte kan hantera italienska språket i tal eller skrift vid mitt besök.
För egen del är jag övertygad om att de där två åren italienskakurs på gymnasiet ligger där i bakhuvudet och vet att jag har lätt för att snappa upp vardagsord på andra språk än svenska och jag är ganska säker på att jag kommer att förstå vad pedagogerna och barnen arbetar med vid de observationer jag hoppas få göra i verksamheterna. Men jag kan inte italienska, det kan jag inte. Vid intervjuer behöver jag kommunicera på engelska, med någon som någorlunda kan svara på mina frågor på engelska.
Jag skulle kunna skicka frågorna översatta (med hjälp av de italienare jag känner) i förväg så att den som svarar kan förbereda sig och kanske även skicka svaren skriftligt på engelska eller italienska som jag åter översätter. Det fungerar. Men jag kommer ju att få nya frågor när jag är på plats, och då behöver jag någon som jag kan ställa lite djupare frågor till.
De två personer från Italien som jag hittills pratat med kring mitt arbete tror att det kan bli svårt att få tag i förskolor där pedagogerna pratar engelska. Ett tips var att maila till en internationell förskola i Italien. Men då känner jag att arbetet inte riktigt når de kulturella skillnaderna på samma sätt. Jag fortsätter ett tag till att försöka nå montessoriförskolor i Italien (främst Rom eller Milano) där någon pedagog kan kommunicera med mig på engelska. Wish me luck :-)
(det här kopplar jag också till funderingarna kring mitt textarbete och hur etiskt försvarbart det är att skriva baserat på personer som sedan inte kommer att kunna läsa det som skrivs.)