martinagillberg.blogg.se

Nu har jag lånat några böcker om mångfald och interkulturalitet för att hitta några grundstenar att bygga teoridel och intervjufrågor utifrån. Jag har hört Pirjo Lahdenperä på föreläsning vid Uppsala Universitet och vill gärna använda hennes ideer, då jag tyckte att det var en bra och insiktsrik föreläsning. Jag gillar också att mina källor bygger på mångfald - då menar jag att författarna är olika åldrar, kön, etnisk bakgrund, funktion, religion, sexualitet osv. Jag väljer medvetet bort böcker med medelålders män eftersom de är överrepresenterade, men jag vill såklart samtidigt ha relevant grund för mitt arbete. En lösning på detta blir att hitta fler källor som kanske menar samma sak fast ur olika perspektiv. Jag gissar att det inte finns ett stopp för hur många källor jag får använda i arbetet så länge som alla är av vikt. 

 

Interkulturellt ledarskap - förändring i mångfald (Lahdenperä, 2012)

Här beskrivs skolledares arbete med värdegrundsarbete. Det är lite högre organisationsnivå än vad jag tänkte lägga mig på i mitt arbete, men här finns viktiga poänger. 

Mångfald som ide har en positiv klang men leder ofta till komplicerade dilemman. Ofta är det skolledaren som måste ta ett beslut om vilken riktning gruppen ska ta för att lösa problem. En viktig ingrediens i mångfaldsarbetet är kommunikation och att låta alla bidra. På sidan 28 står om en annan författare som menar att mångfald motarbetar gruppkänslan eftersom olikheter ska råda. Detta blir i sig en ogynnsam organisation. 

Lahdenperä lägger mycket vikt vid hur skolledaren bör vara och förhålla sig för att vara en interkulturell ledare. En ledare som kan göra en kreativ arbetsorganisation mellan olika människor. Svåra frågor som rasism, konflikter, inkludering och samspel med andra instanser (hem, samhälle osv) ska diskuteras och bearbetas kontinuerligt. Vi får inte vara rädda för att bemöta olikheter och ställa frågor eller ta obekväma beslut.

 

Skolledarskap i mångfald (Lahdenperä, 2015)

Här fortsätter Pirjo sin interkulturella forskning vid olika skolor genom att intervjua rektorer, nu i tre olika länder för att visa på skillnader i tankesätt kopplat till kultur. Den här boken tror jag kan vara värdefull för mitt arbete, då den också vill blicka utåt andra länders ideer och normer. Vi har alla i oss olika ideer om hur vi ska vara, normer och vi behöver vara medvetna om dem för att samspela med andra människor med andra normer. Arbetet kommer att se olika ut beroende på om skolan består av en homogen eller heterogen grupp. När vi förhåller oss öppna och kreativa så har vi större möjligheter att kunna använda olikheter som en tillgång. Lahdenperä vill att skolledare börjar arbeta för interkulturella verksamheter genom några beskrivna arbetssätt. 

Eftersom jag fastnar i montessoriböckerna vid ställen där jag blir osäker på om det skrivna går i linje med det jag fått uppfattning av under min förskollärarutbildning, har jag åter läst igenom en av kurslitteraturen på Psykologikursen. Jag tänker på att montessoripedagogik utgår ifrån de sensitiva perioderna som är ganska specifikt utmärkta, och betonar hur viktigt det är att barnet får träna på det som de är i en sensitiv period för eftersom ögonblicken annars kan gå dem förbi och aldrig komma tillbaka på samma sätt.

 

Jag kan inte säga att Havnesköld & Risholm Mothander skriver direkt att så inte är fallet. Men de framhäver det dynamiska perspektivet på utvecklingspsykologi vilket innebär att utvecklingen är växelvis beroende av olika delar. Det sociala påverkar det emotionella som påverkar hjärnan som påverkar inlärningen. Kontexten vi befinner oss i kan förstärka och förvägra utvecklingen. Det handlar inte endast om att barnet får tillgång till ett visst material eller lärare som förhåller sig på ett visst sätt. Det handlar lika mycket, och växelverkande om hur barnet mår hemma, med vänner och andra vuxna, på förskolan och hur det blir behandlat. 

 

Maria Montessori var starkt influerad av Piaget, och hans kogntiva stadieteori. Piaget är kritiserad från olika håll, och har också omvärderat sina tidigaste ideer. Socialkonstruktivismen poängterar hur mycket socialt samspel påverkar oss och vårt lärande.

Det dynamiska systemperspektivet vill sätta fokus på vad det är som sätter igång en förändringsprocess och hur jämvikt skapas när det är jämvikt som strävas efter. Det är olika perspektiv i växelverkan exempelvis: det psykodynamiska persektivet, det affektiva, och det kognitiva som påverkar vår inlärning. (Havnesköld & Risholm Mothander 2009, s. 52)

 

På sidan 180 skriver författarna om nyare hjärnforskning. De menar att denna forskning måste kopplas till socioemotionell utvecklingsteori för att bidra till förståelse, och att detta blir relevant i den praktiska verkligheten. Därefter förklaras och diskuteras anknytningsteori (kopplingar till andra människor) intesubjektivitetsteori (jaget och självet mm) och mentaliseringsteori (hur vi läser av andra). Det skulle vara värdefullt att skriva en ny översiktsbok för montessoripedagogik kopplat till dessa teorier. Hur arbetar vi med både självständighet och barnets egna individuella lärande samtidigt som vi har fokus på relationerna oss emellan och barnen emellan. Hur kan vi få jämvikt i betydelsen mellan dessa?

 

Havnesköld, L. & Risholm Mothander, P. (2009) Utvecklingspsykologi. Stockholm: Liber. 

 

Men sen är det det här med att montessoripedagogik bygger på psykologisk forskning... den enda pedagogiken skriver författaren dessutom. 

 

Montessoripedagogiken grundar sig på Maria Montessoris egna iakttagelser och den forskning som hon bedrev hela sitt liv. I sina observationer lade Maria Montessori märke till vad barn var intresserade av, vad de tyckte om att göra och hur de löste problem som dök upp." (Skjöld Wennerström & Bröderman Smeds 2009, s. XX)

 

Dessutom tycker jag att i likhet med andra montessoriböcker så känns den lite högtravande och som att författaren vill höja montessoripedagogik till någon hög nivå som knappt någon förskola sedan kan utöva. 

I slutet av boken finns reflektionsfrågor till varje kapitel, detta kan vara intressant att använda vid exempelvis APT eller föräldramöten. 

 

Referens: 

 

"John Dewey ansågs vara den främste progressive amerikanske pedagogen och hans anhängare ansåg att förskolor borde främja anpassning till gruppens normer, tillåta barnen att agera efter sina känslor utan att behärska sig, samt främja fantasilekar. Alltsammans stod i direkt motsättning till Maria Montessoris tro på en mer intellektuell tidig inlärning i en verklighetsorienterad, förberedd miljö."  (Hainstock 1999, s. 44)

 

Hainstock G, E. (1999) Montessori från grunden. Höganäs: Replik.