martinagillberg.blogg.se

13 dec lämnade jag in slutverdion. 8 januari opponerade en kurskamrat på den och 20 januari var sista inlämningsdag. Nu har jag blivit godkänd på kursen och utbildningen är färdigställd. 

Tack till alla medverkande i min studie!

Särskilt tack till Lärarförbundet som gjorde det möjligt gör mig att arbeta interkulturellt med uppsatsen!! 

Jag har läst Birgitte Malms artkel om montessorilärares reflektioner kring sitt arbetssätt, Vallberg Roth & Månssons jämförelse mellan individuella utvecklingsplaner i montessoriverksamheter och Reggio, och Per Gynthers avhandling från 2016.

Christine Quarfoods forskning från 2005 tycker jag är mycket relevant för montessorilärare att läsa för att förstå hur pedagogiken kopplas ihop och ifrån sin kontext. Vilka ideer byggde montessori på, då och nu och vad ville pedagogiken till och bort ifrån. 

På tisdagen besökte jag Nerina Noe, som ligger i ett högklassområde ca 8 km utanför stadskärnan. Det är en privat skola och förskola som arbetar enligt montessoripedagogik. 

 

 

På den andra förskolan jag besökte fick jag varken fotografera eller spela in några intevjuer.

Förskolan bedrivs som en privat förskola mellan 13-17 varje dag i samma lokaler som en kommunal skola. Barnen går i den kommunala förskolan på förmiddagen och sedan kommer pedagogerna från den pivata förskolan och fortsätter undervisningen. Det är ca 60 barn i fyra olika grupper och här arbetar fem pedagoger. En i varje grupp och en som hanterar lunchförberedelser, badrumsbestyr och praktiska uppgifter. Grupperna äter lunch den första timmen och därefter öppnar de dörrarna till klassrummen och barnen arbetar/leker i och utanför klassrummen och även ute på gården. 

 

Jag satt i ett klassrum och observerade en grupp som först åt lunch och därefter började välja sina aktiviteter och hur det fungerade i klassrummet. Dagen efter fick jag möjlighet att intervjua två av lärarna.

 

 

 

 

Efter handledningstillfälle 2 känner jag mig väldigt förvirrad och full av beslutsångest.

Jag tänkte att jag hade så kalrt för mig vad det är jag vill arbeta med i den här uppsatsen, men efter diskussion kring vilken typ av forskning eller vetenskap det är jag arbetar med så vet jag inte längre. 

Är det en diskursanalys jag håller på med? Vill jag analysera vad som påverkar pedgogerna i montessoriförskolorna i de olika länderna och hur det i sin tur påverkar barnen?

Eller är jag ute efter att tolka det som mina informanter berättar och gör? Jag tolkar något som de tolkar?

Eller tittar jag på fenomen? Kulturer? Är jag socialkonstruktivist?

Jag känner mig som allt detta i en enda forskare. Det måste väl också kunna vara möjligt?

 

Innan jag har rett ut det här med forskningsansatsen så kommer jag liksom inte vidare. Det stör mig!

På måndagsförmiddagen besökte jag den här förskolan. Jag observerade pedagoger och barn (1-3år)under tre timmar när de arbetade utomhus och under lunchen. Jag fick också kika in på de allra yngstas (0-1år) avdelning. 

Imorgon reser jag till Rom och Italien för att göra mitt fältarbete. Jag kommer att besöka två montessoriförskolor i Rom för observationer och intervjuer.

Den ena förskolan har jag kommunicerat mer med och den andra lite kortare men jag har höga förhoppningar om att båda besöken ska gå bra. Jag är lite nervös! Det är väl en bra sak tänker jag :-)

 

Jag har fått hjälp av fantastiska Vibha Dahiya att översätta mina intervjufrågor till engelska och av Adeile Hustad att översätta dem till italienska. Då tänker jag att det jag vill fråga om kommer att gå fram. Jag ska rulla iväg till min arbetsplats nu för att skriva ut dem också. 

 

Vad har jag glömt?

 

Idag var jag på kursintroduktion till kursen "Självständigt vetenskapligt arbete" och har också träffat min handledare för en första genomgång av min text hittills. 

Det känns bra, jag har fått nya ingångar, tips, struktur och stöd. Jag känner att jag vill börja bearbeta texten direkt för att inte glömma allt jag funderat på idag som är relevant att ha med och som påverkar textarbetet.

 

Mitt hittills spretiga stoff ska nu formas och omformuleras. Jag ska läsa mer forskning som är relevant för mina frågeställningar, och söka mer forskning självständigt för att hitta en bra bas. Jag känner mig positiv.

 

Det som alltid är trevligt med att åka till Södertörn är mina klasskompisar. Det är väldigt mysigt att ses och just nu är det nästan bara prat om examensarbetena så vi måste nästan tvinga oss att gå från våra studentroller till det privata på rasten. Jag är glad att mitt arbete hittills känns roligt att hålla på med!

 

Människor behöver kunskap för att överleva, skriver Gustavsson (2000). "Med nya sätt att organisera samhället, med ny teknik och nya produktionsmetoder uppstår också nya behov av kunskap. En människa under medeltiden behövde kunna andra saker än vi behöver idag." (Gustavsson 2000, s.14)

Jag tror att det här även gäller förskolan idag. Vad behöver barnen kunna? Vad behöver pedagogerna kunna? Vad behöver en person kunna idag för att fungera i samhället, eller på jorden? Stora frågor, men viktiga att fundera över. 

När en som jag arbetar på en förskola med en viss inriktning, är det viktigt att fundera och diskutera även detta. Vad behöver förändras eller kompletteras för att förskolan ska gå i linje med samhällets strömningar. Maria Montessori introducerade övningar för att skura golv och borsta skor på förskolorna. Vilka familjer idag skurar golv med skurborste hemma? Inte min familj. Trots detta kan övningen såklart vara intressant för förskolebarn, men diskussionen är viktig. Vilken miljö erbjuder vi och vilka attityder? Hänger vi med i utvecklingen?

 

Aristoteles delade kunskap i tre former: 

Episteme - "behövs för att förstå hur världen är uppbyggd och fungerar"

Techne - "behövs för att kunna tillverka, skapa och producera"

Fronesis - "använder vi för att kunna utveckla ett gott omdöme och verka som etiska människor och demokratiska medborgare"

(Gustavsson 2000, s.15)

 

Skillnaden mellan dessa tre är svårtolkad i många lägen tycker jag men jag tänker såhär:

Jag hoppas att mitt arbete leder till ökade insikter kring mångfald och montessoripedagogik (episteme), vilka aktiviteter och lekar vi kan tillverka för att arbeta med mångfald (techne), och med hjälp av dessa två även bli mer medvetna och "goda" människor som fungerar bra i samhället.

 

Referens: 

Gustavsson, B. (2000). Kunskapsfilosofi. Tre kunskapsformer i historisk belysning. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 

 

 

Eftersom jag tidigare har läst och skrivit uppsats i Pedagogik på C-nivå så har jag fått tillgodoräkna mig förskollärarprogrammets Metodkurs. När jag skrev mitt arbete "Att vända blicken framåt - om motivation i studievägledningssamtal", hösten 2006 hade jag en kvalitativ ansats. Jag använde observationer av karaktären passivt deltagande observation (Spradley, J. (1980) Participant observation. New York: Holt, Rinehart and Winston.) vilket innebar att jag satt med under samtal mellan två personer för at försöka uppfatta motivationsprocessen som pågick. 

 

För att friska upp minnet i forskningsmetod läser jag Patel & Davidson, som mina kurskamrater kommer att läsa nu i höst. Jag har även lånat Gustavsson "Kunskapsfilosofi" som ingår i kursen. 

Jag fastnar direkt på sida 26 där författarna beskriver Positivism. Quarfood menar att Maria Montessori var en positivist med mänskligt ansikte. Positivismen står för ett naturvetenskapligt förhållningssätt. Kunskap skulle vara nyttig och kunna förbättra samhället och det skulle göras genom att iakttagelser bröts ner till sina beståndsdelar och granskades och organiserades. Teorier ska kunna översättas till verifierbara observationer.  Positivisterna tänkte också att alla vetenskaper ska kunna byggas upp och fungera på samma sätt. Du formulerar en hypotes, undersöker den och förhåller dig neutral eller objektiv för att resultatet ska vara så korrekt som möjligt. Problemet för positivister var att människor tolkar sina resultat på olika sätt, du kan inte ta bort ditt filter som du tolkar igenom. Teori och verklighet går kanske inte att separera?

 

Jag planerar att använda observationer i mitt arbete. Enligt Montessori ska du då på ett positivistiskt sätt vara objektiv när du observerar, som "en fluga på väggen". Men jag förväntar mig att min närvaro påverkar barnen och att de kommer att påverka mig. De kommer kanske att ta kontakt, de kommer kanske vilja att jag deltar i något? Om jag börjar leka med dem kommer de vilja att jag fortsätter. Jag kommer inte att kunna vara en positivist. Däremot vill jag inte gå så långt som att vara deltagande observatör. När jag ska studera något så komplext som mångfald vill jag kunna ha ögon och öron öppna för allt som händer i de rum jag ska besöka. Jag vill inte fångas in i lekar utan befinna mig lite avvaktande för att försöka förstå vad som händer och hur varje person resonerar och agerar.

 

Min frågeställning kommer att riktas mot individers uppfattning av hur de vill och ska arbeta med ett område. Jag är ute efter deras uppfattningar, värderingar och beskrivningar av praktiska tillvägagångssätt kring området. Dessa svar blirmina tolkningar av deras tolkningar. Jag kommer att arbeta övervägande med kvalitativa data även i denna C-uppsats. På sidan 57 beskrivs "fallstudier". Jag identifierar två populationer, den svenska och den italienska och gör en fallstudie i varje population. Fallstudien innebär att information av olika karaktär samlas in, vilket passar mig som tänk göra både observationer och intervjuer. Utefter resultaten kan jag därefter diskutera om de går att generalisera till en större population. 

 

På sidan 61 finns en mall för en undersökningsplan, som jag nu tänkte använda:

 

Vilket är problemet? 

Hur ska (montessori-)förskolor arbeta med mångfald?

 

Varför är det ett problem?

Det finns olika syn och åsikter kring mångfald. Begreppet krockar med andra ideer.

 

Hur kan problemet förankras?

I styrdokument, pedagogiska ideer och ny forskning

 

Hur ska undersöknngen genomföras?

Genom fallstudier på två fall i olika länder, med några timmars observation i barngrupp och minst en intervju med en förskollärare.

 

Hur ska informationen bearbetas och analyseras?

Intervjuerna spelas in och anteckningar från observationerna renskrivs efter tillfällena och jämförs med varandra. 

 

När ska undersökningen genomföras?

På en förskola i Rom den 8-10 oktober och på en förskola i Uppsala i slutet av oktober. 

 

 

 

 

Nu har jag börjat läsa den här.

20 september har jag uppstart på skolan med föreläsning kring Examensarbetet och förhoppningsvis får jag då också en handledare. Planen är att börja ringa in några kärnpunkter i teoriavsnittet före det så att jag kan spika intervjufrågorna. Jag ska skicka intervjufrågorna till förskolan som jag har fått kontakt med. Men jag vill vara helt säker på att de är relevanta och välgrundade. Jag har reserverat en bok som handlar om kunskapsfilosofi och tänkte även delta i en av metodkursens föreläsningar om intervjuteknik den 20e. 

 

JA!

 

Efter tio förfrågningar till olika montessoriförskolor i Rom och Milano, har jag nu fått kontakt. Tydligen har de semesterperiod i Italien i augusti, så jag var inställd på att vänta lite längre men från den här förskolan fick jag svar redan samma dag. 

 

Jag är välkommen till Asido Lido  i Rom, fler dagar än vad jag hade frågat om, om jag vill. Det känns jättebra, nu är jag igång! 

 

Det här var den mest givande läsningen av de Montessoriböcker jag hittills läst. Flera föreläsningar, några i delar, som belyser fredsarbete mellan vuxna och barn. 

 

Här finns många kopplingar till mångfald,  montessori skriver att människor oavsett bakgrund och ras genom pedagogiken blir sina bästa jag. Självständiga och unika individer. Att vuxna ska se och tillåta barn att vara unika. 

 

Hon skriver ockdå mycket om kärlek. Kärleken skapar behov att föra människor samman. (Montessori 1998, s.108)  Alla oavsett tro blir nära förbundna (Montessori 1998, s.116) så jag uppfattar det som att Montessori ville ha en mångfald av unika individer som alla fått utvecklats till sina bästa jag. 

 

"Det räcker inte att ha en utbildningsminister. En sådan minister befattar sig bara med ett speciellt problem. Han är inte intresserad av barnet förrän det har nått en viss mognadsnivå och är tillräckligt gammalt för att börja skolan. Barnets samhällsproblem borde betraktas både ur praktiska och rättsliga synvinklar, och vi borde visa det omsorg från den dag det föds, till och med den dag det avlas. När den här kongressen avslutas skulle jag vilja plantera de första fröna till en samhällsrörelse för barnets räkning genom att göra något praktiskt och konkret - bilda Barnpartiet." (Montessori 1998, s 80)

 

Ur en annan synvinkel sett skulle skolan tyckas vara den plats där människan utvecklas genom att skaffa sig kultur. Men kultur är ett medel, inte ett slutmål. Rätt uppfattat förenklar detta förhållande arbetet för lärare, professorer och föräldrar och det förändrar helt och hållet vår syn på undervisning. " (Montessori 1998, s. 87)

Mer än någonsin tidigare är människor intresserade av folk som bor i fjärran länder; japaner, kineser, indier. Och allt flera har möjlighet att tillfredsställa sin enorma lust att se världen, eftersom nya transportmedel har hjälpt människan att övervinna enorma geografiska barriärer. En längre tid har nu människor klart och tydligt gett bevis på sin starka längtan att umgås med andra folkslag, att se hur andra har det. Och de åtgärder som vidtagits för att uppmuntra utbyten mellan länder och resor utomlands är en reaktion på dessa nya önskemål. Den uråldriga hängivenheten till ´platsen man kommer ifrån´eller ´sin del av landet´har lämnat plats för en oerhörd lust att besöka globens alla delar." (Montessori 1998, s. 66)

 

Maria Montessori höjde oss förskollärare genom att påvisa att för att arbeta professionellt med barn behöver du ha kunskaper i hur barn fungerar, hur du bemöter barn, vilket sätt når du fram med och var är vi på väg tillsammans. Pedagogen är en vetenskapsman menar hon. Men hon tänker längre vad gäller pedagogens roll. "Låt oss göra ett försök att i en enda människa kombinera den starka anda av uppoffring som ger liv åt vetenskapsmannen och den obeskrivliga hänryckningen hos en mystiker - då har vi lyckats få fram en fullkomlig lärare. Han kommer att lära sig av barnet hur han ska undervisa; det vill säga barnet kommer att visa honom hur han kan bli en bättre lärare" (Montessori 1998, s. 16)

 

På sidan 67 beskriver Maria Montessori det som fortfarande är en stor del av pedagogers vardag. Att hinna se och hejda sig i tid, när barnen vill göra själva. Hon beskriver en grupp som står och tittar på ett experiment och ett barn försöker ta sig fram för att se. En lärare ser att pojken tittar på en stol och börjar gå för att hämta den, kliva upp och slutligen se experimentet. Den andra läraren lyfter plötslit upp barnet och säger "sådär nu ser du också". Det här ger barnet en helt annan upplevelse, och intellektuell utmaning än om denne hade fått lösa sitt problem själv. (Montessori 1998, s. 67) Jag har själv suttit och avvaktat och sett kollegor eller andra lärare göra saker åt barn som de i sin takt var på väg att lösa själva. Tänk om vi hade tiden med oss, och kunskaper i telepati att använda kollegor emellan ibland :-) Ofta förs de här diskussionerna kring påklädning eller lunch, praktiska övningar. Men Montessori pratar också om att få uttrycka sina behov och försöka tillfredsställa sina önskemål. Vi behöver backa i fler områden än motorik, vänta så att barn hinner tänka och agera innan vi gör det åt dem. 

Jag ahr fått uppfattningen att det här också kan ha en kulturell aspekt. Vi ser på barn och pedagogik olika i olika kulturer, länder och familjer. Kan det vara så att Sverige och Italien skiljer sig kring barns delaktighet och självständighet?

 

Jag undrar om det som står längst ner på sidan 71 är vad en normaliserad vuxen innebär? "Den människa som klarar sig själv, som lägger ner kraft på sina egna handlingar, övervinner sig själv, förökar sin styrka och fullkomnar sig själv."

 

"Vi diskuterar allvarligt hemstudier för skolbarn när ordet hem för många av dem betyder en stråmatta slängd i ett hörn i ett mörkt ruckel. Vi vill skapa cirkulerande bibliotek så att de fattiga kan läsa hemma. Vi planerar att till dessa människor sända god litteratur - böcker genom vilkas påverkan de ska uppnå en högre levnadsstandard. Vi hoppas att genom det tryckta ordet kunna undervisa fattiga människor i ämnen som hygien, moral och kultur, och i detta visar vi att vi är totalt okunniga om deras skriande behov. För många av dem har inte ens ljus att läsa vid!"

 

Montessori, M. (1998) Barndomens gåta. Jönköping: Seminarium. 

 

Nu har jag börjat skicka ut förfrågningar till montessoriförskolor i Italien. 

Jag skriver på engelska och översätter med hjälp av google translate till italienska. Jag tänker att det gärna får vara tydligt att jag inte kan hantera italienska språket i tal eller skrift vid mitt besök.

 

För egen del är jag övertygad om att de där två åren italienskakurs på gymnasiet ligger där i bakhuvudet och vet att jag har lätt för att snappa upp vardagsord på andra språk än svenska och jag är ganska säker på att jag kommer att förstå vad pedagogerna och barnen arbetar med vid de observationer jag hoppas få göra i verksamheterna. Men jag kan inte italienska, det kan jag inte. Vid intervjuer behöver jag kommunicera på engelska, med någon som någorlunda kan svara på mina frågor på engelska. 

 

Jag skulle kunna skicka frågorna översatta (med hjälp av de italienare jag känner) i förväg så att den som svarar kan förbereda sig och kanske även skicka svaren skriftligt på engelska eller italienska som jag åter översätter. Det fungerar. Men jag kommer ju att få nya frågor när jag är på plats, och då behöver jag någon som jag kan ställa lite djupare frågor till. 

 

De två personer från Italien som jag hittills pratat med kring mitt arbete tror att det kan bli svårt att få tag i förskolor där pedagogerna pratar engelska. Ett tips var att maila till en internationell förskola i Italien. Men då känner jag att arbetet inte riktigt når de kulturella skillnaderna på samma sätt. Jag fortsätter ett tag till att försöka nå montessoriförskolor i Italien (främst Rom eller Milano) där någon pedagog kan kommunicera med mig på engelska. Wish me luck :-)

 

(det här kopplar jag också till funderingarna kring mitt textarbete och hur etiskt försvarbart det är att skriva baserat på personer som sedan inte kommer att kunna läsa det som skrivs.)