martinagillberg.blogg.se

 

#mångfald

#mångfaldsarbete

#montessori

#kulturperspektiv

#värderingar

 

Observation, intervju

Bekräfta och utmana

Blogga

"Maria Montessori is much more complicated and interesting than the plaster saint her devited followers have made her into. Under all the quasi-mystical reverence, the hagiography that has passed for biography, is a tough, intelligent woman who, at least in her youth, thought and did things no one had ever done before."

 

Kramer, R. (1988) Maria Montessori. A Biography. Boston: Da Capo Press Inc. 

 

 

 

"Mental Förberedelse

En lärare som tror att han kan förbereda sig för sin uppgift endast genom studier misstar sig. Det första som krävs av en lärare är att han är rätt lämpad för sin uppgift. Sättet på vilket vi observerar barn är extremt viktigt. Det räcker inte att ha enbart teoretisk kunskap om uppfostran och utbildning. Vad vi vill betona är att läraren måste ha en inre förberedelse. Han måste rannsaka sig själv metodiskt för att upptäcka brister som kan bli till hinder i hans relationer med barn. Att upptäcka brister som blivit en del av en själv kräver särskild hjälp och handledning, vi måste se på oss själva som andra ser på oss."

 

Montessori, M. (1998) Barndomens Gåta. Jönköping: Seminarium Förlag, sida 75. 

 

Ett inlägg med blandade reflektioner efter att ha läst Barndomens Gåta av Maria Montessori.

 

Först och främst vill jag tydliggöra att jag läser boken medveten om att originalet publicerades första gången 1936. Maria Montessori är 66 år och har lång utbildning inom naturvetenskap, medicin, psykiatri men även filosofi och experimentell psykologi. Hon har forskat och arbetat med barn med funktionsvariations utveckling. Hon har även provat sina teorier kopplat till hur långt alla barn kan utvecklas med ett visst arbetssätt och material. 

 

källa: http://montessori.se/historia/maria-montessori/livshistoria/

 

Boken är skriven ur ett tydligt psykologiskt perspektiv. Maria talar mycket om barnets själsliga utveckling (s. 29) som påverkas starkt av omgivningen och aktiviteter. Barnet har en egen inre orientering eller ordning som visar sig starkt, och som hjälper den vuxne att förstå barnets behov och intressen. Omgivningen bygger upp själslivet och fönuftet. (s44) Ett citat från Wiliam James "ingen ser något i alla dess detaljer, utan var och en ser endast en del, beroende på hans känslor och intressen, det är därför olika människor ger olika beskrivningar av samma sak." (Montessori 1998, s. 44) Barnets "jag" påverkar dess motoriska rörelser och val av aktiviteter. "Viljan finns alltid före själva rörelsen" skriver hon och kopplar här sin pedagogik tydligt till psykologin. (s. 59) 

 

Den här tiden skiljer sig mycket från 2010-talet. Vuxna var inte lika medvetna eller kanske intresserade av hur de skulle förhålla sig gentemot sina och andras barn som idag. Hon beskriver vuxnas roll när de står bredvid ett barn som bär ett stort och tungt bröd. "Längre bort står vuxna, som får anstränga sig för att låta bli att skynda fram och ta brödet ifrån henne" (s. 62). Men visst har vi vuxna svårt idag också att låta bli att ta över barns uppgifter eller hjälpa till med saker som barn kan och vill göra själva. Maria Montessori är en kritisk granskare av vuxnas roll, hon menar att vuxna medvetet och omedvetet förtrycker barn på olika sätt. Barnet befinner sig i en utsatt position och är beroende av vuxna, något som ofta utnyttjas. "Barnet anpassar sig efter allt, tror allt, förlåter allt. Då man slår det, hämnas det inte, och det ber gärna den vuxne om förlåtelse utan att ens komma ihåg vad det gjort för ont". För att komma till bukt med det här menar hon att läraren ska rannsaka sig själv och bli ödmjuk. "Vi får inte förtrycka de egenskaper som kan hjälpa oss i undervisandet, men vi måste kontrollera de inre attityder som är karaktäristiska för vuxna, och som kan hindra oss från att förstå barnet" (Montessori 1998, s. 79)

 

Montessoris pedagogik beskriver hon så här på sidan 100: "Det fanns ingen metod att se. Det man såg var barnet" (Montessori 1998, s 100) Vuxna skulle ha en neutral roll, de skulle vara passiva och barnen aktiva. I den första förskolan Casa Dei bambini placerades ett antal barn som inte hade någon omsorg om dagarna. De fick komma till förskolan och detta förhållande påverkade såklart de observationer som gjordes. Men Montessori skriver vidare att i kontakt med många andra montessoriförskolor gick observationerna att bekräftas. Barn från olika samhällsklasser betedde sig olika, men under en längre observationsperiod kunde ändå "normalisering" urskiljas. 

 

Kapitel 8 "Psykiska avvikelser" har jag svårast att ta till mig i boken. Tanken kring att barn ska normaliseras. "Barnomvändelser är ett själsligt tillfrisknande, ett återvändande till normala förhållanden." Ett barn som "har lärt sig övervinna sig själv och leva i fred, och som föredrar disciplinerat arbete framför ytliga nöjen". Hon skriver om barn som flyr in i fantasins värld, inom sig själv. Detta skulle också påverka intelligensnivån eftersom barnen blir overksamma. (s. 113) Hon kritiserar också Fröbel som uppmuntrar barnens fantasi genom lekar och tidsfördriv. "Man ger barnen leksaker som inte ger dem tillfälle att utöva någon verklig aktivitet utan bara ger dem idéer och illusioner" (Montessori 1998, s. 112). Maktbegär, mindrevärdeskoplex, rädslor och lögner hos barn placerar hon i detta kapitel. Dagens normkritiska förhållningssätt bygger ju på att vi är olika, vi har blivit olika beroende på vad vi har växt upp i och varit med om, och alla är lika bra. En person som är rädd för många saker är inte mindre värd än den som inte är rädd, och ska inte tvingas att förändra sig. Men det är kanske inte helt det Montessori menar heller, hon skriver ju att omgivningens förutsättningar och personerna i omgivingens sätt att förhålla sig påverkar oss. När vuxna släpper kontrollen och visar förtroende och följer barnens rytm med tålamod så får barnet bättre möjligheter för utveckling. 

 

Jag tänker att detta kan vara en avgränsning för mig i uppsatsarbetet. Jag vill inte djupdyka i psykologi utan hålla mig till förhållningssätt och vuxnas reflektion över vår egen roll. 

 

Boken är skriven med många kopplingar till bibliska berättelser och mängder av egna upplevelser och metaforer. Språket är i linje med sin tid såklart, högtravande och samtidigt poetiskt. Här ett citat kring vikten av att barn får arbeta. "Instinkten blir som en springflod, som bryter sig genom den hårda jordskorpan och sprutar fram för att som ett uppfriskande regn falla ned över den uttorkade mänskligheten" När barn får arbeta, så utvecklas de till människor som ska förändra världen. Idag kan vi förstå att arbete handlar om de aktiviteter som barnet gör på fullaste allvar och med ökat ansvar i hemmet och på förskolan, men på 1930-talet arbetade barn i industrier för vuxnas ekonomiska syften. Då var det själva syftet med arbetet, att det skulle tjäna barnets egen utveckling som var kontroversiellt. 

 

Jag älskar den kritiska tonen mot vuxnas levnadssätt i boken. Författaren har massor av exempel på hur vidrigt barn har behandlats och ifrågasätter hur vuxna kan ägna så mycket tid åt egna syften och ignorera sina barn? Vuxna måste börja försvara barn genom att skapa rättigheter och lagligt skydd menar hon. Samhället "förstår genom att inte tillåta livet att blomstra och det förstör genom att orsaka död" (s. 156) Samhället måste ge barnet upprättelse. Hon avslutar boken genom att visa på generationernas ständigt nya möjligheter att göra bättre, "Barnet är den evige Massias, som ständigt stiger ner bland de fallna människorna för att leda dem till himmelriket" (Montessori 1998, s.157)

 

Efter den här boken är jag nyfiken på något jag läste i en referens, om Marias åsikter kring kvinnans frigörelse. 

 

 

Jag har börjat läsa om Montessoris "Barndomens gåta" och nu tänker jag ur interkulturalitetsperspektiv. Människor oavsett ålder, kön, etnicitet, funktion, religion, sexualitet osv har olika perspektiv och upplever därför ibland att vi inte kan mötas. Det krockar. Kulturkrock säger vi ibland. 

 

Här är ett citat som beskriver kulturkrock ur ett åldersperspektiv. 

”Barn, som ser de minsta detaljer hos saker som de verkligen är, måste betrakta oss vuxna som håller fram våra egna tolkningar av det vi ser, som underlägsna varelser, som människor som inte vet hur man ska se på saker. Enligt deras sätt att se har vi kanske inte något sinne för noggrannhet och hoppar dessutom över intressanta saker av likgiltighet eller på grund av ouppmärksamhet. Om de kunde uttrycka sig skulle de säkert avslöja, att de i djupet av sin själ inte har något förtroende för oss, precis som vi inte har något förtroende för barnet, som är främmande för vårt sätt att uppfatta saker. Det är därför som vuxna och barn inte förstår varandra.”

Montessori, M. (1998) Barndomens gåta. Jönköping: Seminarium Förlag, sida 50.

 

För att i mitt examensarbete komma ännu närmare ett annat kulturellt perspektiv på montessoripedagogik och värdegrundsarbete ville jag resa iväg och göra min undersökning. På Lärarförbundet hittade jag möjligheten att söka stipendie för en "spännande fältstudie utomlands" vilket passade mig bra. Jag sökte. 

 

 

Efter 5-6 veckor fick jag svar. Jag hade blivit tilldelad 5000kr för resa och boende i Italien!!!

 

 

Vårterminen 2018, näst sista terminen på förskollärarprogrammet vid Södertörns Högskola, och dags att börja fundera över höstens stora utmaning - C-uppsatsen. Vad vill jag skriva om? Vad har varit intressant under utbildningen, vad har jag saknat eller velat gräva mer i? Vad är intressant i förhållande till det jag praktiserar på Gamla Uppsala Montessoriförskola?

 

Jag tänkte länge på jämställdhet och genusarbete i förskolan. Det är ett ämne jag gärna arbetar vidare med. Hur vi pedagoger förhåller oss till olika individer beroende på vilket kön de tillhör, och vilka normer eller värderingar som vi inte vill acceptera eller vidareutveckla hos oss själva. Genuspedagogik väcker många känslor har jag märkt, mycket har med kulturell bakgrund att göra. Våra föreställningar kring kön krockar med moderna ideer och forskning. Värdegrundsarbetet är viktigt, att vi vågar kritiskt granska oss själva och vårt förhållningssätt gentemot barnen och varandra.

 

Montessoripedagogik ligger mig också nära. Varje gång montessorimaterial eller metoder har diskuterats under utbildningen vill jag beskriva och förklara ur mitt perspektiv, hur jag uppfattar pedagogiken. Vad är skillnaden mellan montessori och andra pedagogiska inriktningar när olika ämnen och begrepp diskuteras? Det här är väldigt intressant för mig i min arbetsroll. 

 

Min utbildning har en interkulturell profil, vilket innebär att vi har intresserat oss särskilt för vad som händer i mötet mellan människor från och med olika kulturer. Jag har haft turen att arbeta i en basgrupp tillsammans med studenter från Polen, Indien, Italien, Sverige och Egypten. Vi har krockat ofta! Ibland har vi haft väldigt skilda åsikter på grund av våra olika bakgrunder. Vi har diskuterat och argumenterat och såklart kommit varandra närmare. Det här är väldigt spännande och värt varje ansträngning. Att undersöka och förstå saker ur olika kulturella perspektiv kom att bli en viktig del i min utbildning. 

 

Jag kom fram till att mitt examensarbete skulle handla om montessoripedagogik och värdegrundsarbete ur ett interkulturellt perspektiv.