martinagillberg.blogg.se

Jag har läst Birgitte Malms artkel om montessorilärares reflektioner kring sitt arbetssätt, Vallberg Roth & Månssons jämförelse mellan individuella utvecklingsplaner i montessoriverksamheter och Reggio, och Per Gynthers avhandling från 2016.

Christine Quarfoods forskning från 2005 tycker jag är mycket relevant för montessorilärare att läsa för att förstå hur pedagogiken kopplas ihop och ifrån sin kontext. Vilka ideer byggde montessori på, då och nu och vad ville pedagogiken till och bort ifrån. 

 

Nu har jag börjat läsa den här.

20 september har jag uppstart på skolan med föreläsning kring Examensarbetet och förhoppningsvis får jag då också en handledare. Planen är att börja ringa in några kärnpunkter i teoriavsnittet före det så att jag kan spika intervjufrågorna. Jag ska skicka intervjufrågorna till förskolan som jag har fått kontakt med. Men jag vill vara helt säker på att de är relevanta och välgrundade. Jag har reserverat en bok som handlar om kunskapsfilosofi och tänkte även delta i en av metodkursens föreläsningar om intervjuteknik den 20e. 

 

Det här var den mest givande läsningen av de Montessoriböcker jag hittills läst. Flera föreläsningar, några i delar, som belyser fredsarbete mellan vuxna och barn. 

 

Här finns många kopplingar till mångfald,  montessori skriver att människor oavsett bakgrund och ras genom pedagogiken blir sina bästa jag. Självständiga och unika individer. Att vuxna ska se och tillåta barn att vara unika. 

 

Hon skriver ockdå mycket om kärlek. Kärleken skapar behov att föra människor samman. (Montessori 1998, s.108)  Alla oavsett tro blir nära förbundna (Montessori 1998, s.116) så jag uppfattar det som att Montessori ville ha en mångfald av unika individer som alla fått utvecklats till sina bästa jag. 

 

"Det räcker inte att ha en utbildningsminister. En sådan minister befattar sig bara med ett speciellt problem. Han är inte intresserad av barnet förrän det har nått en viss mognadsnivå och är tillräckligt gammalt för att börja skolan. Barnets samhällsproblem borde betraktas både ur praktiska och rättsliga synvinklar, och vi borde visa det omsorg från den dag det föds, till och med den dag det avlas. När den här kongressen avslutas skulle jag vilja plantera de första fröna till en samhällsrörelse för barnets räkning genom att göra något praktiskt och konkret - bilda Barnpartiet." (Montessori 1998, s 80)

 

Ur en annan synvinkel sett skulle skolan tyckas vara den plats där människan utvecklas genom att skaffa sig kultur. Men kultur är ett medel, inte ett slutmål. Rätt uppfattat förenklar detta förhållande arbetet för lärare, professorer och föräldrar och det förändrar helt och hållet vår syn på undervisning. " (Montessori 1998, s. 87)

Mer än någonsin tidigare är människor intresserade av folk som bor i fjärran länder; japaner, kineser, indier. Och allt flera har möjlighet att tillfredsställa sin enorma lust att se världen, eftersom nya transportmedel har hjälpt människan att övervinna enorma geografiska barriärer. En längre tid har nu människor klart och tydligt gett bevis på sin starka längtan att umgås med andra folkslag, att se hur andra har det. Och de åtgärder som vidtagits för att uppmuntra utbyten mellan länder och resor utomlands är en reaktion på dessa nya önskemål. Den uråldriga hängivenheten till ´platsen man kommer ifrån´eller ´sin del av landet´har lämnat plats för en oerhörd lust att besöka globens alla delar." (Montessori 1998, s. 66)

"Vi diskuterar allvarligt hemstudier för skolbarn när ordet hem för många av dem betyder en stråmatta slängd i ett hörn i ett mörkt ruckel. Vi vill skapa cirkulerande bibliotek så att de fattiga kan läsa hemma. Vi planerar att till dessa människor sända god litteratur - böcker genom vilkas påverkan de ska uppnå en högre levnadsstandard. Vi hoppas att genom det tryckta ordet kunna undervisa fattiga människor i ämnen som hygien, moral och kultur, och i detta visar vi att vi är totalt okunniga om deras skriande behov. För många av dem har inte ens ljus att läsa vid!"

 

Montessori, M. (1998) Barndomens gåta. Jönköping: Seminarium. 

Många bra exempel på dilemman i förskolans värld. Boken bygger på Aycans egna upplevelser av invandring, möten och pedagogiska hållning. 

Exempel på förskollärares konkreta arbete med mångfald, hur trögt det kan gå men att det i dlutet av boken formuleras kunskap och insikter kring mångfald i förskolearbetet. S 127-129 fina slutsatser att koppla till exempel. 

Kapitel 2: s23-31 om mångkulturellt och interkulturellt

En bok vi borde använda oftare stt utgå ifrån på förskolan. Även om jag tycker att vi på just min förskola kommit till de insikter som pedagogerna i denhär boken gjort, och längre. 

Då har jag läst den tredje av översiktsböckerna vilken jag menar är den bästa och modernaste, vilket inte betyder nutida. Versionen jag läst, från 2009, grundas på forskning av exempelvis L. Ingvars teori om hjärnans engångschans från 1986 och de ideer som lades fram på en global konferens 2001 mm. Jag menar att det har hänt och händer mer i forskning fring barns utveckling och lärande sedan dess som montessoriutövare behöver ta i beaktande. Eller vara medvetna om när vi läser och rekommenderar den här boken. 

 

Några av kapitlen är riktigt bra, den om montessori i hemmet gillar jag absolut. Där finns handfasta och konkreta tips hur föräldrar kan göra för att barnen kan vara självständiga även hemma. Boken tar också upp samverkan mellan förskola och hem vilket vi nu förhåller oss till även genom läroplanens del för detta.

 

Det här stycket gillar jag särskilt:

 

...och kopplingar till Piaget: 

Piagets tankegångar ligger mycket nära den utvecklingspsykologi som montessoripedagogiken bygger på. Liksom Maria Montessori påpekar Piaget omgivningens betydelse, att barn genomgår olika utvecklingsstadier och att de är extra mottagliga för inlärning under olika perioder. Maria Montessori intresserade sig dock mest för den praktiska undervisningen, medan Piaget främst var forskare och teoretiker." (Skjöld Wennerström & Bröderman Smeds 2009, s. XX)

Skjöld Wennerström, K. & Bröderman Smeds, M. (2009). Montessoripedagogik i förskola och skola. Stockholm: Natur & Kultur. 

Den här boken är skriven av en amerikan och fokuserar i stort på den amerikanska montessoriröresleen och hur pedagogiken utvecklats där. Pedagogiken och Maria Montessoris liv och ideer skildras i olika avsnitt, skrivna från lite olika vinklar.

Hainstock menar att "normalisering" är själva kärnan i montessoripedagogiken. Att barnet är i harmoni med sig själv. Det är lärarens och miljöns uppdrag att forma barn under de viktiga formbara förskoleåren (s.69), så att de blir normaliserade. (Hainstock 1999, s.50 och 90-91) 

Jag har svårt att få ihop mina egna tankar här. Mångfald för mig handlar om att vidga normer, se till att formen för barn på förskolan inte är så snäv. Varje barn passar in och det är vi som ska arbeta för att anpassa miljö och kultur så att varje barns personlighet tas tillvara, utmanas och ligger till grund för verksamheten. Går det ihop med den här normaliseringstanken? Hainstocks bok beskriver mångfald på ett så negativt sätt på exempelvis sidan 64, 66-67. Författaren gör stora skillnader mellan olika klasser i samhället och menar att detta har stor påverkan på barnets utveckling. 

Däremot tycker jag om Hainstocks åsikter kring hur en verksamhet ska förhålla sig till en pedagogik eller metod som byggts upp under en annan tid med andra ideer. "Det är synd och skam att så många av dagens montessorianhängare inte kan inse värdet av att vara lika vidsynta som hon (Maria) och av att införliva nya pedagogiska idéer i hennes system. (Hainstock 1999, s.55) Hon pratar om konflikten med AMIs ambition att kontrollera kvaliten av varje montessoriverksamhet i hög grad och att istället se varje montessorilärare som en enskild individ med egna ideer som givetvis påverkar dennes lärarstil. (Hainstock 1999, s.23)

 

Något annat jag uppskattar i boken är porträttet av Maria Montessori, med mer målande beskrivningar kring hennes humör, person, dåliga vanor och drag mm. Att hon på slutet såg sig själv nästan som en gud. Det är skön läsning efter högtravande böcker om den underbara dottoressan Montessori. 

 

Sidor att kanske komma tillbaka till:

De känsliga perioderna med exakta åldersgränser på sidan 99. 

Utvecklingsstadier s 73

Barnets egen person s 88

Observation viktigast för läraren s 47

... och sidan 76: "Vi måste ta hänsyn till nya upptäckter om inlärning och psykologisk utveckling som hjälper oss att tillämpa montessoriprinciperna mer effektivt i samspelet med barnen" 

Snabb och lättläst översikt över montessoriarbete i olika skolformer och hemmet. 

Lite högtravande och försvarande ton, lyfter allt det positiva pedagogiken står för och visar vackra exempel. Men stärker också bilden av att montessoripedagogik vill bygga självständiga och kritiskt ifrågasättande människor vilka inte alltid tas tacksamt emot. (S. 63)

Boken utelämnar mycket av arbete med vuxna och barns olikheter och förutsättningar tex kulturellt och funktionellt. Den väger pedagogiken mot den då nya läroplanen från 1994 och ett samhälle på väg in i digitalisering. Den känns gammal. 

Hedlund, N. (1995) Följ barnet! Frågor och svar om modern montessoripedagogik. Stockholm: Förlagshuset Gothia.

Hainstock G, E. (1999) Montessori från grunden. Finland: WSOY.

Sköld Wennerström, K. & Bröderman Smeds, M. (2009) Montesdoripedagogik i förskola och skola. Stockholm: Natur & Kultur.

Jag ska bestämma mig för vilken jag vill rekommendera andra att läsa främst. 

Jag söker intressanta delar kring normer, kritik mot montessori, konflikter med lpfö 98 och mångfald. 

"Maria Montessori is much more complicated and interesting than the plaster saint her devited followers have made her into. Under all the quasi-mystical reverence, the hagiography that has passed for biography, is a tough, intelligent woman who, at least in her youth, thought and did things no one had ever done before."

 

Kramer, R. (1988) Maria Montessori. A Biography. Boston: Da Capo Press Inc. 

 

 

 

"Mental Förberedelse

En lärare som tror att han kan förbereda sig för sin uppgift endast genom studier misstar sig. Det första som krävs av en lärare är att han är rätt lämpad för sin uppgift. Sättet på vilket vi observerar barn är extremt viktigt. Det räcker inte att ha enbart teoretisk kunskap om uppfostran och utbildning. Vad vi vill betona är att läraren måste ha en inre förberedelse. Han måste rannsaka sig själv metodiskt för att upptäcka brister som kan bli till hinder i hans relationer med barn. Att upptäcka brister som blivit en del av en själv kräver särskild hjälp och handledning, vi måste se på oss själva som andra ser på oss."

 

Montessori, M. (1998) Barndomens Gåta. Jönköping: Seminarium Förlag, sida 75. 

 

Ett inlägg med blandade reflektioner efter att ha läst Barndomens Gåta av Maria Montessori.

 

Först och främst vill jag tydliggöra att jag läser boken medveten om att originalet publicerades första gången 1936. Maria Montessori är 66 år och har lång utbildning inom naturvetenskap, medicin, psykiatri men även filosofi och experimentell psykologi. Hon har forskat och arbetat med barn med funktionsvariations utveckling. Hon har även provat sina teorier kopplat till hur långt alla barn kan utvecklas med ett visst arbetssätt och material. 

 

källa: http://montessori.se/historia/maria-montessori/livshistoria/

 

Boken är skriven ur ett tydligt psykologiskt perspektiv. Maria talar mycket om barnets själsliga utveckling (s. 29) som påverkas starkt av omgivningen och aktiviteter. Barnet har en egen inre orientering eller ordning som visar sig starkt, och som hjälper den vuxne att förstå barnets behov och intressen. Omgivningen bygger upp själslivet och fönuftet. (s44) Ett citat från Wiliam James "ingen ser något i alla dess detaljer, utan var och en ser endast en del, beroende på hans känslor och intressen, det är därför olika människor ger olika beskrivningar av samma sak." (Montessori 1998, s. 44) Barnets "jag" påverkar dess motoriska rörelser och val av aktiviteter. "Viljan finns alltid före själva rörelsen" skriver hon och kopplar här sin pedagogik tydligt till psykologin. (s. 59) 

 

Den här tiden skiljer sig mycket från 2010-talet. Vuxna var inte lika medvetna eller kanske intresserade av hur de skulle förhålla sig gentemot sina och andras barn som idag. Hon beskriver vuxnas roll när de står bredvid ett barn som bär ett stort och tungt bröd. "Längre bort står vuxna, som får anstränga sig för att låta bli att skynda fram och ta brödet ifrån henne" (s. 62). Men visst har vi vuxna svårt idag också att låta bli att ta över barns uppgifter eller hjälpa till med saker som barn kan och vill göra själva. Maria Montessori är en kritisk granskare av vuxnas roll, hon menar att vuxna medvetet och omedvetet förtrycker barn på olika sätt. Barnet befinner sig i en utsatt position och är beroende av vuxna, något som ofta utnyttjas. "Barnet anpassar sig efter allt, tror allt, förlåter allt. Då man slår det, hämnas det inte, och det ber gärna den vuxne om förlåtelse utan att ens komma ihåg vad det gjort för ont". För att komma till bukt med det här menar hon att läraren ska rannsaka sig själv och bli ödmjuk. "Vi får inte förtrycka de egenskaper som kan hjälpa oss i undervisandet, men vi måste kontrollera de inre attityder som är karaktäristiska för vuxna, och som kan hindra oss från att förstå barnet" (Montessori 1998, s. 79)

 

Montessoris pedagogik beskriver hon så här på sidan 100: "Det fanns ingen metod att se. Det man såg var barnet" (Montessori 1998, s 100) Vuxna skulle ha en neutral roll, de skulle vara passiva och barnen aktiva. I den första förskolan Casa Dei bambini placerades ett antal barn som inte hade någon omsorg om dagarna. De fick komma till förskolan och detta förhållande påverkade såklart de observationer som gjordes. Men Montessori skriver vidare att i kontakt med många andra montessoriförskolor gick observationerna att bekräftas. Barn från olika samhällsklasser betedde sig olika, men under en längre observationsperiod kunde ändå "normalisering" urskiljas. 

 

Kapitel 8 "Psykiska avvikelser" har jag svårast att ta till mig i boken. Tanken kring att barn ska normaliseras. "Barnomvändelser är ett själsligt tillfrisknande, ett återvändande till normala förhållanden." Ett barn som "har lärt sig övervinna sig själv och leva i fred, och som föredrar disciplinerat arbete framför ytliga nöjen". Hon skriver om barn som flyr in i fantasins värld, inom sig själv. Detta skulle också påverka intelligensnivån eftersom barnen blir overksamma. (s. 113) Hon kritiserar också Fröbel som uppmuntrar barnens fantasi genom lekar och tidsfördriv. "Man ger barnen leksaker som inte ger dem tillfälle att utöva någon verklig aktivitet utan bara ger dem idéer och illusioner" (Montessori 1998, s. 112). Maktbegär, mindrevärdeskoplex, rädslor och lögner hos barn placerar hon i detta kapitel. Dagens normkritiska förhållningssätt bygger ju på att vi är olika, vi har blivit olika beroende på vad vi har växt upp i och varit med om, och alla är lika bra. En person som är rädd för många saker är inte mindre värd än den som inte är rädd, och ska inte tvingas att förändra sig. Men det är kanske inte helt det Montessori menar heller, hon skriver ju att omgivningens förutsättningar och personerna i omgivingens sätt att förhålla sig påverkar oss. När vuxna släpper kontrollen och visar förtroende och följer barnens rytm med tålamod så får barnet bättre möjligheter för utveckling. 

 

Jag tänker att detta kan vara en avgränsning för mig i uppsatsarbetet. Jag vill inte djupdyka i psykologi utan hålla mig till förhållningssätt och vuxnas reflektion över vår egen roll. 

 

Boken är skriven med många kopplingar till bibliska berättelser och mängder av egna upplevelser och metaforer. Språket är i linje med sin tid såklart, högtravande och samtidigt poetiskt. Här ett citat kring vikten av att barn får arbeta. "Instinkten blir som en springflod, som bryter sig genom den hårda jordskorpan och sprutar fram för att som ett uppfriskande regn falla ned över den uttorkade mänskligheten" När barn får arbeta, så utvecklas de till människor som ska förändra världen. Idag kan vi förstå att arbete handlar om de aktiviteter som barnet gör på fullaste allvar och med ökat ansvar i hemmet och på förskolan, men på 1930-talet arbetade barn i industrier för vuxnas ekonomiska syften. Då var det själva syftet med arbetet, att det skulle tjäna barnets egen utveckling som var kontroversiellt. 

 

Jag älskar den kritiska tonen mot vuxnas levnadssätt i boken. Författaren har massor av exempel på hur vidrigt barn har behandlats och ifrågasätter hur vuxna kan ägna så mycket tid åt egna syften och ignorera sina barn? Vuxna måste börja försvara barn genom att skapa rättigheter och lagligt skydd menar hon. Samhället "förstår genom att inte tillåta livet att blomstra och det förstör genom att orsaka död" (s. 156) Samhället måste ge barnet upprättelse. Hon avslutar boken genom att visa på generationernas ständigt nya möjligheter att göra bättre, "Barnet är den evige Massias, som ständigt stiger ner bland de fallna människorna för att leda dem till himmelriket" (Montessori 1998, s.157)

 

Efter den här boken är jag nyfiken på något jag läste i en referens, om Marias åsikter kring kvinnans frigörelse. 

 

 

Jag har börjat läsa om Montessoris "Barndomens gåta" och nu tänker jag ur interkulturalitetsperspektiv. Människor oavsett ålder, kön, etnicitet, funktion, religion, sexualitet osv har olika perspektiv och upplever därför ibland att vi inte kan mötas. Det krockar. Kulturkrock säger vi ibland. 

 

Här är ett citat som beskriver kulturkrock ur ett åldersperspektiv. 

”Barn, som ser de minsta detaljer hos saker som de verkligen är, måste betrakta oss vuxna som håller fram våra egna tolkningar av det vi ser, som underlägsna varelser, som människor som inte vet hur man ska se på saker. Enligt deras sätt att se har vi kanske inte något sinne för noggrannhet och hoppar dessutom över intressanta saker av likgiltighet eller på grund av ouppmärksamhet. Om de kunde uttrycka sig skulle de säkert avslöja, att de i djupet av sin själ inte har något förtroende för oss, precis som vi inte har något förtroende för barnet, som är främmande för vårt sätt att uppfatta saker. Det är därför som vuxna och barn inte förstår varandra.”

Montessori, M. (1998) Barndomens gåta. Jönköping: Seminarium Förlag, sida 50.